2021 - Året jag bestämde mig för att satsa på mig själv!

Året 2021 var ett konstigt år. Det var både hemskt jobbigt på olika sätt men samtidigt ett av dom bästa åren jag haft länge. Jag både utvecklades mycket och fick bättre självförtroende men jag tvivlade också ofta på mig själv och det jag håller på med. Medans året har känns ganska lugnt och jag har spenderad mycket tid hemma har otroligt mycket hänt och mitt liv har ändrats mer än det har gjort på länge.

Året började med att jag blev ihop med min pojkvän Oscar, det hände för exakt ett år sen idag faktiskt. Jag pluggade sista året jazzsång på musikhögskolan här i Piteå och matchade med han på Tinder. Det var det absolut bästa med året. Jag och Oscar är olika men vi passar väldigt bra ihop på något sätt. Det känns som vi har mycket att lära varandra och vi har otroligt kul ihop.

En dag i april, när jag höll på med att flytta en hylla runt i min lägenhet för att hitta bästa stället för den, ringde mamma och berättade att min pappa hade gått bort tidigare samma dag. Det var plötsligt och väldigt oväntad. Hela min värld stannade och jag åkte direkt hem till Island.

Jag och min pappa hade inte haft mycket kontakt på sistone. Han var svår på många sätt och hade haft problem med alkohol sen jag var liten. Men en månad innan han dog hade jag ringt han och vi haft en lång och trevlig konversation om livet. Det gjorde mig oerhört glad att ha fått prata med han så här kort innan det hände. Det jag lärde mig när pappa gick bort var hur mycket tid och energi jag spenderar på att bry mig och tänka på saker som inte alls spelar nån roll egentligen, så som om den och den tycker om mig eller personen på Ica som var otrevlig för fyra år sen. Plötsligt spelade dessa saker ingen roll. Pappa fanns inte längre. Livet kan plötsligt ta slut. “Jag måste sluta vara så rädd för allt” tänkte jag när jag satt på begravningen och höll mina syskons händer. “Jag måste sluta vara rädd och börja leva livet på riktigt”.

I somras sa jag upp min studentlägenhet och flyttade in till Oscar. Vi bor i en mysig tvåa i ett lägenhetshus vart nästan alla våra grannar är pensionärer. Det tycker jag om. Området känns så trevligt och snällt. Alla hälsar och ler mot varandra. Efter 4 år på studentområdet flyttade jag till lugna tysta Munksund. Det har varit annorlunda att inte kunna springa över till kompisarna när jag vill. Livet är speciellt när man bor granne med alla sina vänner och hänger med dom hela tiden. Det tar mig dock bara 10 minuter att åka till dom så jag flyttade absolut inte långt. Juste på tal om att åka, jag tog också körkort i år, på en intensiv månad. 29 år gammal. Äntligen!

Vegoskafferiet föddes!

Det var egentligen i början av året 2020 som jag öppnade den här bloggen. Jag har bloggat på Isländska i många år med min lilla syster Júlía. Våran blogg är den största veganska bloggen på Island. Bloggandet är vårt jobb. Vi har även publicerat en kokbok och vårat företag går jättebra. Många undrar kanske varför jag var tvungen att börja att blogga på svenska när jag redan har en “lyckad” blogg på Island och anledningen är eftersom jag verkligen ville det. Jag tyckte det var en rolig utmaning att börja att skriva på svenska, ett språk jag bara har pratat i några år. Jag har också drömt att kunna jobba med det jag gör här i Sverige, där jag bor och kommer vilja bo i framtiden. Men jag var inte alls aktiv på svenska bloggen 2020. Livet kom i mellan. Vårt isländska blogg heter www.veganistur.is. Så först nämnde jag den här bloggen www.veganistur.se. Men det kändes inte helt rätt. Det kändes inte som någon skulle komma ihåg namnet och jag ville hitta nåt bättre. Nåt nytt. En dag i augusti fick jag plötsligt tanken “vegoskafferiet.se kanske skulle vara nånting”. Det var då jag bestämde mig att verkligen satsa på det här. Börja göra det på allvar. Sluta vara så jävla rädd om vad alla kommer tycka och tänka. Jag köpte ett nytt domän, jag och Oscar beställde Artificial light, en softbox, en ny kamera, nya objektiv och började publicera recept mer regelbundet. Det var början på Vegoskafferiet. Första receptet jag publicerade med min nya utrustning var Tomatgalette. Sen dess har jag bloggat på heltid, på två språk.

Det är otroligt kul att blogga på svenska. Det är mer jobb än jag hade förväntad mig att skriva på två olika språk, men jag skulle inte kunna tänka mig att göra nåt annat. Jag blir så glad att se att ni är några som läser och även testar mina recept. Det tog mig så lång tid att våga. Jag minns att jag tänkte länge att jag inte förtjänade att ta den platsen, att jag bara var nån random tjej från Island så varför skulle någon i Sverige läsa min blogg. Den rösten har jag ibland kvar, impostor syndrome, bluffsyndromet. Inte kul, men när man är medveten om det går det att överstiga dessa negativa röster. Jag är i alla fall otroligt tacksam för att få göra det jag gör och ser mycket mycket fram emot att dela mer er fler recept 2022! <3

-Helga María